Den här kvalresan har varit så tuff att om Vasquez och Montiel hade tagit sig vidare hade det varit bland det allra bästa Vasquez gjort under hela sin karriär, fullt i paritet med när han för första gången lyckades kvala in i en WPT-tävling. På grund av att det endast var fyra kvalplatser att spela om krävdes det tre segrar över riktigt tufft motstånd för att ta sig hela vägen till maindraw.
I första omgången vann Vasquez och Montiel en rysare, i den andra gick det klart lättare och i den sista kvalrundan ställdes Vasquez och Montiel mot kvalets förstaseedade par Cristian Gutierrez och Jorge Ruiz, rankade 52 och 62 på FIP.
Ni minns säkert att Gutierrez var Windahls partner under några månader och att han påminner en hel del i sitt spel om hans mer berömda farbror Sanyo.
Det blev som väntat en otroligt batalj där båda lagen jagade break i första set, men där det var Vasquez och Montiel som tog det vid ställningen 4-4. Ett break som också räckte till setseger med 6-4.
Något som förmodligen tog hårt på motståndarna. I det andra setet kom nämligen breaket omgående fram till 1-0. Men någon genomklappning handlade det knappast om. Gutierrez och Ruiz bröt tillbaka till 2-2 och höll sedan sin serve.
I det läget fick Vasquez och Montiel på nytt gräva efter krafter. De lyckades rädda flera breakbollar och hålla serven fram till 3-3 och var kraftigt på gång.
Då uppstod ett långt uppehåll på grund av banan, vilket kom högst olägligt. För när matchen till sist kom igång var det motståndarna som hanterade situationen bäst och kunde snabbt vinna tre raka games och ta andra set med 6-3.
I tredje set höll båda lagen sina servar hela vägen. 2-2 blev 3-3 och sedan 4-4, vilket betydde mycket nerv. Då kom också breaket, trots att Vasquez och Montiel hade 30-0 i egen serve.
Sedan var även nästa game otroligt jämnt, men Gutierrez och Ruiz höll undan och kunde vinna med 6-4.
Alldeles strax ska Daniel Windahl och José Solano spela sin kvalfinal i ett försök att ta sig till huvudturneringen.
De ställs då mot Anton Sans och David Gala.
Johan Håkansson
