Ända sedan Frost och Olsson parade ihop har det sprakat om laget. De har visat att de har en enorm slagkraft och att de kan hota väldigt bra lag.
Men vid förra SPT gjorde de faktiskt en ganska blek insats mot Cayetano Rocafort och Ale Jerez, en av parets få svaga matcher.
Så därför var det med en hunger på revansch de nu ville ta chansen när SPT 3 avgjordes på Frosts hemmaanläggning Time4Padel.
Vägen fram var riktigt hård. De tvingades slå ut klasspar som Axelsson/Släryd och Stjern/Appelgren på vägen, men när det väl var dags för final så var det lämpligt nog just Rocafort och Jerez som väntade.
En perfekt chans att slå alla flugor i en och samma smäll: dels ta revansch, dels visa alla att utvecklingen fortsätter – men framför allt ta den allra första SPT-titeln. För att vinna SPT är inte lätt och inget som varken Frost eller Olsson lyckats med tidigare.
Och de gjorde det mycket på grund av sin mentala styrka. I första set brände de flera setbollar vid ställningen 5-3 och såg ut att tappa setet vid ställningen 5-6. Att då vända och ta det i tiebreak var riktigt starkt.
I andra set fick de ett break emot sig omgående. Men orkade komma tillbaka och ta över. De hade en matchboll vid 5-3 men då tappade Frost sin vibora helt och satte den högt i bakväggen.
Rocafort och Jerez bröt tillbaka till 4-5 men det var inget som skakade om Olsson och Frost. Istället gick de in och gjorde ett fullständigt lysande returgame och gick fram till 0-40 via ett par brutala volleys. De släppte upp till 40-40 men då besegrade Frost sina demoner och kastade sig på nät för att avgöra med en forehandvolley.
Johan Håkansson
